=D
<3
bokrecension; Skymningsbarn
När jag frågade vad jag skulle läsa för några dagar sen, sa Milla åt mig att läsa något av Torey Hayden. Vilket påminnde mig om att jag hade "Skymningsbarn" bortstoppad längst in i bokhyllan. Så jag plockade fram den och började läsa. Och eftersom jag varit ledig har jag faktiskt haft tid att läsa hela boken "på en gång" istället för typ 50 sidor varje helg. Så nu har jag läst ut den =) 350sidor på två dagar är väldigt fort för mig :P
Huuuuuuuursomhelst =)
Kort sammanfattning av boken; Torey Hayden är en parnpsykolog som i den här verklighetsbaserade boken träffar på Cassandra, som blivit bortförd, utnyttjad och misshandlad och Drake som inte kan tala. Hon råkar även på den äldre damen Gerda som inte heller kan tala. I all motgång försöker hon lösa alla deras problem.
Vad jag tyckte om boken; Först och främst var den extremt spännande. Jag kunde bara inte sluta läsa förrän jag fick veta vad som hänt Cassandra och varför Drake inte kunde tala. (Gerda kändes dock som en mindre intressant sidofigur).
Förutom det skriver ju Torey väldigt bra, liksom "lättläst". -Inte som i barnböcker, att det är stor text och lätte ord och sånt utan... Det.. flyter bara på väldigt bra.
Man (eller jag iaf) lär sig mycket av Toreys böcker. I den här fanns väldigt bra tips på hur man kan hantera jobbiga känslor. -Alltid bra att veta =)
Jag kan ju inte säga så mycket om karaktärerna och händelserna direkt, eftersom dom är verklighetsbaserade... Men jag kan väl säga att det, trots att det är verklighetsbaserat, aldrig blir tråkigt.
Vem ska läsa boken; Någon som gillar psykologi och verklighetsbaserat. Kanske även någon som gillar mysterier ;)
betyg; 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Spännande, lättläst, intressant, men inte direkt lifechanging :P
Man ska nog dessutom vara speciellt intresserad av Toreys arbete för att verkligen älska den. Så den passar nog inte alla.
Huuuuuuuursomhelst =)
Kort sammanfattning av boken; Torey Hayden är en parnpsykolog som i den här verklighetsbaserade boken träffar på Cassandra, som blivit bortförd, utnyttjad och misshandlad och Drake som inte kan tala. Hon råkar även på den äldre damen Gerda som inte heller kan tala. I all motgång försöker hon lösa alla deras problem.
Vad jag tyckte om boken; Först och främst var den extremt spännande. Jag kunde bara inte sluta läsa förrän jag fick veta vad som hänt Cassandra och varför Drake inte kunde tala. (Gerda kändes dock som en mindre intressant sidofigur).
Förutom det skriver ju Torey väldigt bra, liksom "lättläst". -Inte som i barnböcker, att det är stor text och lätte ord och sånt utan... Det.. flyter bara på väldigt bra.
Man (eller jag iaf) lär sig mycket av Toreys böcker. I den här fanns väldigt bra tips på hur man kan hantera jobbiga känslor. -Alltid bra att veta =)
Jag kan ju inte säga så mycket om karaktärerna och händelserna direkt, eftersom dom är verklighetsbaserade... Men jag kan väl säga att det, trots att det är verklighetsbaserat, aldrig blir tråkigt.
Vem ska läsa boken; Någon som gillar psykologi och verklighetsbaserat. Kanske även någon som gillar mysterier ;)
betyg; 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Spännande, lättläst, intressant, men inte direkt lifechanging :P
Man ska nog dessutom vara speciellt intresserad av Toreys arbete för att verkligen älska den. Så den passar nog inte alla.
Hår, hår, håååår^^
Nu är mina fjäderextensions på plats =D
Havsmiddag och vanilj "efterrätt" =)
Räkor, lax, senapssill och hovmästarsås. Gott =)
Ju mer vanilj desto bättre :P
Julklapps "haul" =)
Från mormor och morfar; Mixer, mysdräkt, klocka, ...snökula...grejj? Vet inte vad det heter...
Från Milla; Världens sötaste mössa ;) Armband, Bästa partyväskan evar =D
Från Jens; Mus och musmatta som matchar min dator ;)
Från Jeppa: Världens sötaste små ugglor^^
Från mamma och pappa; världens mest awsomeaste väckarklocka med ljud och ljus och endless awesomeness!!!
Haha XD Dom är nog trötta på att jag alltid försover mig :P
.
Tack så massa mycket allihopa!! Asbra jul i år^^
puss<3
Bokrecension; Lilla Stjärna
Kort sammanfattning av boken; En flicka hittas nedgrävd i skogen och växer upp gömd i en källare, samtidigt som en annan flicka föds in till en helt normal familj.
Båda är annorlunda på olika sätt och när dom tillslut träffas elimineras allt förnuft.
*
Vad gör man när man är 12 år och inte orkar mer? -Man letar på nätet och hittar någon som kan rädda en. Någon som vet var man hittar mer liv.
*
Vad jag tyckte om boken; Otroligt bra skriven, för det första. Språket är vackert och flytande och det är både lätt att hänga med i vad som händer och enkelt att läsa 100 sidor utan att bli helt trött i huvudet. (En viktig sak för mig eftersom jag tröttnar väldigt fort om böcker är skrivna på ett sakligt, platt och fantasilöst sätt).
Handlingen är intressant och fångande och varje händelse har faktiskt en poäng, tillskillnad från boken jag läste sist ("vår lilla hemlighet") där jag tyckte att hälften av boken var ramblande nonsens och det var bara irriterande att behöva läsa det för att komma till nästa poäng... liksom.
Karaktärerna är nog det bästa i hela boken. Alla är levande, verkliga, och man bildar lätt ett förhållande till dom. Dom är väldigt bra beskrivna. Inte på det sättet att författaren går igenom härfärg, längd, vikt, ögonfärg, intressen osv som i en jävla kontaktannans (som det blir i vissa böcker), utan genom det dom gör, säger, tänker och drömmer om förstår man vilka dom är, och det är inte svårt att tro att dom skulle kunna vara verkliga personer.
Det enda som irriterade mig lite, lite är att man fick läsa ifrån alla huvudpersoners perspektiv, utom en av tjejerna. Som liksom är mest huvudperson.
Hon framställs visserligen som lite mystisk, magisk och oförklarbar och jag förstår att lite av mysiken kanske skulle försvinna om man fick läsa hennes tankar. men iaf.
Vem ska läsa boken?; Jag tror att nästan alla skulle tycka om den här boken. Kanske att man skulle vara över 12 iaf, eftersom det finns lite hämska scener i den. Men annars är det nog fritt fram. Även fast den handlar om tonårs-tjejer är det inte direkt en tonårsbok, dom sitter inte och pratar om vilka killar dom gillar och gämför kändistidningar och sån skit, utan dom gör väldigt... vuxna saker ändå...
Kanske att man ska undvika den om man inte tycker om att läsa om känslor, eller om man är helt inkapabel till att förstå känslor... -Vilket inte särskillt många är, men jo, vissa...
Hursomhelst var det en väldigt spännande, fångande och intressant bok att läsa och även fast den är över 400sidor lång så gick den fort att ta sig igenom, just eftersom texten var så flytande.
Betyg; skitdålig- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 -asbra
Den får en 9, eftersom den kanske är den bästa boken jag läst, men jag skulle fortfarande vilja ha läst ur den där andra tjejens perspektiv. Och så var slutet lite förvirrande för mig. (Men jag brukar tycka att dom flesta slut är förvirrande..). Jag hade velat veta vad som hände sen (men det vill jag alltid :P)
Men iaf. 9 av 10 är jävligt bra och jag skulle defenetivt rekommendera den här boken!
Byebye<3
God Jul!!!!
<3
Uppdatering =)
Känns som jag inte sagt så mycket på sista tiden, men jag har inte så mycket att säga. Alla dagar ser ungefär likadana ut. Är på jobbet och städar, diskar, tvättar, färgar och klipper människor som är vänner till en vän som är min vän. Eller något sådant.
Sliter för att få ihop julklappar, spelar crash bandicoot 2 och leker med smink fast jag inte har tid.
Har hårfärg på händerna som inte går bort och försöker klura ut hur jag ska ordna lägenheten för att få plats med allt, fast jag ändå inte har tid att fixa det.
Same usual same, same.
Och så har jag ju läst ut boken jag höll på med; Lilla stjärna, för ett tag sedan och recencion/babbel om den kommer upp så fort jag har tid och ork.
Vilken bok ska jag läsa nu btw?
Funderar själv på "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein (eller hur fan det nu stavas?) men jag vet inte.. Nån som vet om den är bra? =)
Aja, nu har jag besök att underhålla :P
Puss<3
Sliter för att få ihop julklappar, spelar crash bandicoot 2 och leker med smink fast jag inte har tid.
Har hårfärg på händerna som inte går bort och försöker klura ut hur jag ska ordna lägenheten för att få plats med allt, fast jag ändå inte har tid att fixa det.
Same usual same, same.
Och så har jag ju läst ut boken jag höll på med; Lilla stjärna, för ett tag sedan och recencion/babbel om den kommer upp så fort jag har tid och ork.
Vilken bok ska jag läsa nu btw?
Funderar själv på "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein (eller hur fan det nu stavas?) men jag vet inte.. Nån som vet om den är bra? =)
Aja, nu har jag besök att underhålla :P
Puss<3
Mondays are awesome, aren't they?
Den enda som faktiskt fortfarande äger en gammaldags hemtelefon som låter som ett brandalarm, bor granne med oss i det lägenhetshus som har Sveriges tunnaste väggar.
Charmigt.
.
Det finns en sak som jag irriterar mig på mer, dock.
Pilleraskar säger att man måste fyllt 12 eller väga över 40kg för att svälja innehållet. (jag vägde typ dubbelt så mkt när jag var 12.. men okey) Dom säger att tabletterna inte får blandas med alkohol och att man ska rådfråga läkare om det skulle vara så att man har någon kronisk sjukdom.
Hårinpackningar och ansiktsmasker säger att man bara får andvända dom högst 3 ggr i veckan. Man får inte vara fler än 7 pers om man vill åka hiss och man får inte dricka fler än 3 energidrycker om dagen.
Osv.
Massa får, får inte och måste.
Men ingen jävel förklarar varför! Jag vill veta varför!!!!!
Om jag andvänder min hårinpackning fyra gånger i veckan vad händer då, då? Är det bara så att det är onödigt att andvända den fler än tre gånger eftersom den inte hjälper mer då, eller är det så att mitt hår kommer bli grönt och falla av i tussar?
Om vi är en person för mycket i hissen kommer den bara gå saktare? Kommer den stanna i protest? eller kommer vi falla i 500km/h mot vår död?
Om man tagit ett jävla piller och råkar missta alkolprocentigt för alkoholfritt, ska man rycka på axlarna och hoppas att det går bättre i morgon eller ska man i panik ringa efter ambulans?
Kaaaaaaaaaaaaaaaanske skulle vara bra att veta.
Urg
Charmigt.
.
Det finns en sak som jag irriterar mig på mer, dock.
Pilleraskar säger att man måste fyllt 12 eller väga över 40kg för att svälja innehållet. (jag vägde typ dubbelt så mkt när jag var 12.. men okey) Dom säger att tabletterna inte får blandas med alkohol och att man ska rådfråga läkare om det skulle vara så att man har någon kronisk sjukdom.
Hårinpackningar och ansiktsmasker säger att man bara får andvända dom högst 3 ggr i veckan. Man får inte vara fler än 7 pers om man vill åka hiss och man får inte dricka fler än 3 energidrycker om dagen.
Osv.
Massa får, får inte och måste.
Men ingen jävel förklarar varför! Jag vill veta varför!!!!!
Om jag andvänder min hårinpackning fyra gånger i veckan vad händer då, då? Är det bara så att det är onödigt att andvända den fler än tre gånger eftersom den inte hjälper mer då, eller är det så att mitt hår kommer bli grönt och falla av i tussar?
Om vi är en person för mycket i hissen kommer den bara gå saktare? Kommer den stanna i protest? eller kommer vi falla i 500km/h mot vår död?
Om man tagit ett jävla piller och råkar missta alkolprocentigt för alkoholfritt, ska man rycka på axlarna och hoppas att det går bättre i morgon eller ska man i panik ringa efter ambulans?
Kaaaaaaaaaaaaaaaanske skulle vara bra att veta.
Urg
1
Jag är diagnostiserad med aspergers syndrom.
Jag vet inte precis vad det betyder eller vad jag förväntas göra med den informationen.
Men jag vet att jag fick diagnosen för att jag var annorlunda, för att jag inte gjorde som alla andra på bups tester. Första gången dom sa aspergers trodde jag att jag skulle få en rullstol och flyttas till en annan skolan. En sån där skola där alla är annorlunda.
Jag grät och skrek och sa att dom hade fel. Mamma blev rädd och pappa blev rädd och dom var inte rädda för diagnosen, som jag var, utan dom var rädda för mig.
Men jag fick ingen rullstol och jag fick gå kvar i samma skola, jag fick bara byta klass och förväntningar. Jag behövde inte göra allt som alla andra gjorde längre, jag fick rum för mitt självhat och jag fick konstiga blickar när jag försökte förklara vilken klass jag gick i. Ibland när jag sa asperger såg folk förvånade ut över att jag inte satt i rullstol. Jag blev inte arg eller ledsen, eftersom jag hade vart där själv, eftersom det också hade varit min första tanke.
Alla andra i min nya klass hade också en diagnos. Jag förstod att alla utanför klassrummets fyra väggar såg oss som missfoster, men jag förstod inte riktigt varför. Alla i min klass var fullständigt normala. Några blyga, några konstant babblandes, några flitiga arbetsvilliga och några skoltrötta uttråkade.
Precis som det alltid hade varit.
Enda skillnaden var att ingen var elak mot någon annan. Ingen slogs eller kastade svordommar mot någon.
Alla hjälptes åt och var som en normal grupp människor. Allt småbarnstjafs och all omogenhet var utlåst från rummet och det som fanns kvar där inne var en grupp. En flock människor. En flock där alla får mat samtidigt för det finns ingen rangordning.
Om det är så mobbat och efterblivet som dom som kletade snus på vårat fönster tyckte... Då har jag gärna asperger och går i en "cp klass".
.
Jag fick redogjort för mig när jag officellt fick diagnosen att jag inte fungerade som andra människor. Att jag var annorlunda, konstig (och mellan raderna) - liite dåligare än alla andra. Eftersom jag kom från en uppväxt av mobbing, utanförskap och självhat blev jag inte ett dugg förvånad när jag hörde "liite dåligare än alla andra" mellan raderna utan jag bara antog att det var sant utan att ifrågasätta det överhuvudtaget. Vid det laget var jag så långt in i min depression att jag accepterade allt så länge det var negativt.
Jag hade spelat gitarr, teater, fotboll och dansat sjungit och ritat på en nivå som var "ovanlig" för en 8-12åring. Jag hade klarat det galant. Kanske en sekund lite då och då varit liite bättre än alla andra.
Men så plötsligt när tonåren kröp sig på försvann beröm och uppskattning. Fokus var lagt på nästa 8-12åring som kunde någonting "ovanligt" bra. Jag var inte duktig längre. På någonting.
Jag slutade på teater, dans och fotboll. Jag la ifrån mig gitarren och slutade rita. Beröm var en falsk trygghet och jag ville aldrig ha den igen.
Min bror plockade upp gitarren jag la ner och mästrade den snart som en van rockbandsmedläm. Jag såg någon annan rita vackrare än jag någonsin skulle kunna och när vi hoppade upp till elvamanna var jag inte en "motståndarplog" längre, bara en liten förvirrad flicka som inte orkade lära sig dom nya reglerna. Jag växte fort och blev för klumpg för att dansa och för blyg för att spela teater eller sjunga. Det fanns alltid någon som gjorde det bättre än mig och jag lämnade helt enkelt över jobbet till dom.
Beröm var en falsk trygghet och jag ville aldrig ha den igen.
Trots allt överlevde jag sakta men säkert skolan. Inte utan både mentala och fysiska ärr, men jag överlevde. Jag hittade till och med vänner. jag. Inte många men bra. Jag hittade någonstans dit jag är välkommen varje dag. jag. Ett jobb. En lägenhet. En plats där jag alltid är välkommen. jag. Jag som inte är riiktigt lika bra som alla andra. Jag som är annorlunda och konstig har fyllt 20, skaffat jobb, lägenhet och pojkvän.
Jag som var övertygad om att jag inte skulle överleva min 16årsdag.
Jag börjar nu försiktigt nosa på gitarren och sången igen, kladda något på ett papper och spela "grannen i Bäck" för skrattande vänner.
Kanske måste man inte vara bäst för att göra någonting.
Kanske får man vara konstig och göra saker ändå.
Kanske kan jag vara jag utan att vara liite sämre än alla andra?
Jag vet inte precis vad det betyder eller vad jag förväntas göra med den informationen.
Men jag vet att jag fick diagnosen för att jag var annorlunda, för att jag inte gjorde som alla andra på bups tester. Första gången dom sa aspergers trodde jag att jag skulle få en rullstol och flyttas till en annan skolan. En sån där skola där alla är annorlunda.
Jag grät och skrek och sa att dom hade fel. Mamma blev rädd och pappa blev rädd och dom var inte rädda för diagnosen, som jag var, utan dom var rädda för mig.
Men jag fick ingen rullstol och jag fick gå kvar i samma skola, jag fick bara byta klass och förväntningar. Jag behövde inte göra allt som alla andra gjorde längre, jag fick rum för mitt självhat och jag fick konstiga blickar när jag försökte förklara vilken klass jag gick i. Ibland när jag sa asperger såg folk förvånade ut över att jag inte satt i rullstol. Jag blev inte arg eller ledsen, eftersom jag hade vart där själv, eftersom det också hade varit min första tanke.
Alla andra i min nya klass hade också en diagnos. Jag förstod att alla utanför klassrummets fyra väggar såg oss som missfoster, men jag förstod inte riktigt varför. Alla i min klass var fullständigt normala. Några blyga, några konstant babblandes, några flitiga arbetsvilliga och några skoltrötta uttråkade.
Precis som det alltid hade varit.
Enda skillnaden var att ingen var elak mot någon annan. Ingen slogs eller kastade svordommar mot någon.
Alla hjälptes åt och var som en normal grupp människor. Allt småbarnstjafs och all omogenhet var utlåst från rummet och det som fanns kvar där inne var en grupp. En flock människor. En flock där alla får mat samtidigt för det finns ingen rangordning.
Om det är så mobbat och efterblivet som dom som kletade snus på vårat fönster tyckte... Då har jag gärna asperger och går i en "cp klass".
.
Jag fick redogjort för mig när jag officellt fick diagnosen att jag inte fungerade som andra människor. Att jag var annorlunda, konstig (och mellan raderna) - liite dåligare än alla andra. Eftersom jag kom från en uppväxt av mobbing, utanförskap och självhat blev jag inte ett dugg förvånad när jag hörde "liite dåligare än alla andra" mellan raderna utan jag bara antog att det var sant utan att ifrågasätta det överhuvudtaget. Vid det laget var jag så långt in i min depression att jag accepterade allt så länge det var negativt.
Jag hade spelat gitarr, teater, fotboll och dansat sjungit och ritat på en nivå som var "ovanlig" för en 8-12åring. Jag hade klarat det galant. Kanske en sekund lite då och då varit liite bättre än alla andra.
Men så plötsligt när tonåren kröp sig på försvann beröm och uppskattning. Fokus var lagt på nästa 8-12åring som kunde någonting "ovanligt" bra. Jag var inte duktig längre. På någonting.
Jag slutade på teater, dans och fotboll. Jag la ifrån mig gitarren och slutade rita. Beröm var en falsk trygghet och jag ville aldrig ha den igen.
Min bror plockade upp gitarren jag la ner och mästrade den snart som en van rockbandsmedläm. Jag såg någon annan rita vackrare än jag någonsin skulle kunna och när vi hoppade upp till elvamanna var jag inte en "motståndarplog" längre, bara en liten förvirrad flicka som inte orkade lära sig dom nya reglerna. Jag växte fort och blev för klumpg för att dansa och för blyg för att spela teater eller sjunga. Det fanns alltid någon som gjorde det bättre än mig och jag lämnade helt enkelt över jobbet till dom.
Beröm var en falsk trygghet och jag ville aldrig ha den igen.
Trots allt överlevde jag sakta men säkert skolan. Inte utan både mentala och fysiska ärr, men jag överlevde. Jag hittade till och med vänner. jag. Inte många men bra. Jag hittade någonstans dit jag är välkommen varje dag. jag. Ett jobb. En lägenhet. En plats där jag alltid är välkommen. jag. Jag som inte är riiktigt lika bra som alla andra. Jag som är annorlunda och konstig har fyllt 20, skaffat jobb, lägenhet och pojkvän.
Jag som var övertygad om att jag inte skulle överleva min 16årsdag.
Jag börjar nu försiktigt nosa på gitarren och sången igen, kladda något på ett papper och spela "grannen i Bäck" för skrattande vänner.
Kanske måste man inte vara bäst för att göra någonting.
Kanske får man vara konstig och göra saker ändå.
Kanske kan jag vara jag utan att vara liite sämre än alla andra?
Biiiiiiilder^^
Tittade in på Salas nya ställe med älskling och Björn =D
Och så självklart nördnörd-kväll för oss nördar, med N64 XD
Förövrigt har jag investerat i ett par varma "vinter"-leggings. Eftersom jag älskar att ha leggings, men har bara sommar-tunna varianter :P Bekvämt och enkelt... Som tajta mjukisbyxor XD
Ser väl inte mycket ut för världen, men dom är väldigt sköna och varma^^
Oooooch... Bara för att;
Puss<3
Och så självklart nördnörd-kväll för oss nördar, med N64 XD
Förövrigt har jag investerat i ett par varma "vinter"-leggings. Eftersom jag älskar att ha leggings, men har bara sommar-tunna varianter :P Bekvämt och enkelt... Som tajta mjukisbyxor XD
Ser väl inte mycket ut för världen, men dom är väldigt sköna och varma^^
Oooooch... Bara för att;
Puss<3
I hope you always believe
You still have
all of my
you still have all of my
you still have all my heart
You still have all of my heart
you still have all of my heart
you still have all
my heart<3
Hair/Här? :P
Sådär.
Citalopram är tillbaka i promilleomloppet och jag mår toppen =)
Visserligen är jag fortfarande förkyld, men det ordnar sig.
Det ordnar sig.
.
Mamma och jag åkte till Här (frisöraffär) idag, för dom hade glöggkväll och lite rabbat och såntdär =)
Jag köpte en ny Revlon nutri color creme för 10% off, och några fjäderextensions som jag ska sätta i nästa gång jag färgar håret.
Quite pleased about that ;)
Sen drack jag glögg och åt choklad och pepparkaka.
Det var mysigt och mumsigt, och trevligt att spendera en kväll med mamma omringad av hårsaker ;P
Dom har världens coolaste saxar där också, med leopard, zebra och blommönster eller coola färger.
*dräggel*
Meeen... frisörsaxar är dyrt.
Och den jag har funkar.
:P
Aja, ha det bäst<3
Citalopram är tillbaka i promilleomloppet och jag mår toppen =)
Visserligen är jag fortfarande förkyld, men det ordnar sig.
Det ordnar sig.
.
Mamma och jag åkte till Här (frisöraffär) idag, för dom hade glöggkväll och lite rabbat och såntdär =)
Jag köpte en ny Revlon nutri color creme för 10% off, och några fjäderextensions som jag ska sätta i nästa gång jag färgar håret.
Quite pleased about that ;)
Sen drack jag glögg och åt choklad och pepparkaka.
Det var mysigt och mumsigt, och trevligt att spendera en kväll med mamma omringad av hårsaker ;P
Dom har världens coolaste saxar där också, med leopard, zebra och blommönster eller coola färger.
*dräggel*
Meeen... frisörsaxar är dyrt.
Och den jag har funkar.
:P
Aja, ha det bäst<3
Glömde medicin, ont i hjärtat.
Det är vackert ibland. När något är så osammanhängande att det nästan är en ren självklarhet att det hör ihop.
Ord har färger.
Ord har smak.
Dina ord gör lika ont i hjärtat som dom är sköna i huvudet.
"Vacker" är mitt favoritord.
Det växlar mellan turkost och gräddigt lila och smakar sött och fruktigt på samma gång.
Det väger så lite att det nästan gör motsatsen mot vikt och flyger ifrån gravitationen.
Man skulle haft "vacker" i hjärtat.
"Hav" är ljusblått och smakar salt men friskt.
Bara en idiot som jag säger så, men det är ganska lätt att förstå ändå.
Ganska självklart.
"Kärlek"
Inte lika självklart.
Det är blodrött och smakar också blod, järn.
och det gör lika ont i hjärtat som det är idealiskt i huvudet.
Jag är för konstig för att få vara med och leka
det har jag alltid varit
Nej, jag läste aldrig "Låt den rätte komma in". Och nej, jag såg aldrig filmen heller.
Det var för mycket kaos.
När halva världen skriker "awsome" så brukar det vara totala motsatsen.
Så jag avstod.
Kanske hade jag fel, men det gör inget. Jag är van.
.
Alla som smakat skolans potatis vet att det är ÄKLIGT.
Alla som petat på skolans potatis vet att man kan döda någon med dom.
Alla som tuggat och svalt skolans potatis vet att man lika gärna kunnat tugga sten.
Det var inte sällan jag önskade att jag varit modig (och dum) nog att faktiskt kasta skolans potatis i huvudet på alla idioter. En i taget.
Död. Död. Död. Död.
Är det inte olagligt att ha vapen i skolan?
.
Mitt huvud är borta.
Förlåt att jag är konstig.
Det är rosa rök där min hjärna brukade vara.
Mina hjärtan håller på att dö.
Allihopa.
Och det är mitt fel.
Även om jag omöjligt kan ha haft något med det att göra.
Två är redan borta.
Ett är på väg.
och alla andra är säkert inte långt efter.
Det. gör. ont.
Och det gör det svårt att anstränga sig för att verka normal.
Det tar mycket energi, och min energi är upptagen med att oroa sig över verkligheten.
Den var långt borta ett tag men någon påminnde mig om hur nära den egentligen är
och allt ont den vill.
Jag hatar verkligheten.
Jag älskar böcker, filmer, drömmar och musik.
Alla fyra är egentligen samma sak.
Ett avståndstagande.
En mur mellan en själv och resten av världen.
Mina älskade hörlurar, min dekorerade bokperm eller mina slutna ögonlock
förklarar tyst, utan att kräva någon energi, att jag inte är med.
Jag är för konstig för att vilja vara med och leka
det har jag alltid varit
Ord har färger.
Ord har smak.
Dina ord gör lika ont i hjärtat som dom är sköna i huvudet.
"Vacker" är mitt favoritord.
Det växlar mellan turkost och gräddigt lila och smakar sött och fruktigt på samma gång.
Det väger så lite att det nästan gör motsatsen mot vikt och flyger ifrån gravitationen.
Man skulle haft "vacker" i hjärtat.
"Hav" är ljusblått och smakar salt men friskt.
Bara en idiot som jag säger så, men det är ganska lätt att förstå ändå.
Ganska självklart.
"Kärlek"
Inte lika självklart.
Det är blodrött och smakar också blod, järn.
och det gör lika ont i hjärtat som det är idealiskt i huvudet.
Jag är för konstig för att få vara med och leka
det har jag alltid varit
Nej, jag läste aldrig "Låt den rätte komma in". Och nej, jag såg aldrig filmen heller.
Det var för mycket kaos.
När halva världen skriker "awsome" så brukar det vara totala motsatsen.
Så jag avstod.
Kanske hade jag fel, men det gör inget. Jag är van.
.
Alla som smakat skolans potatis vet att det är ÄKLIGT.
Alla som petat på skolans potatis vet att man kan döda någon med dom.
Alla som tuggat och svalt skolans potatis vet att man lika gärna kunnat tugga sten.
Det var inte sällan jag önskade att jag varit modig (och dum) nog att faktiskt kasta skolans potatis i huvudet på alla idioter. En i taget.
Död. Död. Död. Död.
Är det inte olagligt att ha vapen i skolan?
.
Mitt huvud är borta.
Förlåt att jag är konstig.
Det är rosa rök där min hjärna brukade vara.
Mina hjärtan håller på att dö.
Allihopa.
Och det är mitt fel.
Även om jag omöjligt kan ha haft något med det att göra.
Två är redan borta.
Ett är på väg.
och alla andra är säkert inte långt efter.
Det. gör. ont.
Och det gör det svårt att anstränga sig för att verka normal.
Det tar mycket energi, och min energi är upptagen med att oroa sig över verkligheten.
Den var långt borta ett tag men någon påminnde mig om hur nära den egentligen är
och allt ont den vill.
Jag hatar verkligheten.
Jag älskar böcker, filmer, drömmar och musik.
Alla fyra är egentligen samma sak.
Ett avståndstagande.
En mur mellan en själv och resten av världen.
Mina älskade hörlurar, min dekorerade bokperm eller mina slutna ögonlock
förklarar tyst, utan att kräva någon energi, att jag inte är med.
Jag är för konstig för att vilja vara med och leka
det har jag alltid varit
One of those days when everything is lol
(oh, yes)
:P
I lack that thing you call... what is it again?... "life"?
(pics from damnlol obviously)
Kära tillfälliga besökare
Jag vill inte vara med i "veckans blogg", jag vill inte ha reklam om din blogg i mina kommentarer och jag bryr mig inte om du har en frågestund eller nån slags tävling, när jag inte ens vet vem du är.
Däremot läser jag gärna din blogg om du har skrivit ett intressant, roligt, annorlunda eller på något sätt underhållande inlägg. Om du har gjort det och tror att det kan intressera mig eller känner att det är relevant för något jag har skrivit om, visst nämn ditt inlägg i en kommentar. -En kommentar som har åtminstone något att göra med mitt inlägg.
Tack på förhand.
Däremot läser jag gärna din blogg om du har skrivit ett intressant, roligt, annorlunda eller på något sätt underhållande inlägg. Om du har gjort det och tror att det kan intressera mig eller känner att det är relevant för något jag har skrivit om, visst nämn ditt inlägg i en kommentar. -En kommentar som har åtminstone något att göra med mitt inlägg.
Tack på förhand.
Favoriter november 2011
Hoppat över nåra månader, men nu har jag tid att bara sitta och glo (eftersom jag är förkyld :/) så nu kör vi igen :P
Hår
Revlon professional nutri color creme
"färgbomber"
En hårinpackning och färg i ett, kan det bli bättre? :P
Hade maria nilas förut, och älskade även den, men revlons är bättre! Starkare färg och intensare (is that a word?) resultat! Amaziiiiiiiiing:P
Färgen är lite som en toning, direkt efter man andvänt den ändras hårfärgen dramatiskt, men sedan tvättas den ur lite i taget för varje gång man tvättar håret.
Jag har den i "500 purple red" och när jag andvänder den går mitt hår från kopparbrunt till Brun-rött.
Man kan andvända "färgbomberna" för att hålla den färgen man redan har vid liv eller för att göra sin färg rödare eller blondare..osv.. Men det är inte till för att lägga som en färg. Man ska alltså inte andvända dom till att gå från blond till rödhårig tex.
Det finns många olika färger, och det finns att köpa på eleven.se, andra sidor på nätet (jag orkar inte kolla, -google finns :P) Och genom mig^^
Smink
Inte direkt smink.. men en sminkborste =)
(sry att den är smutsig, jag har nyss andvänt den :P)
Mac 130.
Applicerar foundation beautifully!
Jag andvände en vanlig foundationborste förut, men jag tycker det är som att måla färg på en tapet. -Man drar liksom penseln uppochner ett par gånger, sen har man ett lager färg över ett lager tapet och när färgen torkar ramlar den av och tapeten är förstörd.
(min pappa är målare 0.o).
-Alltså.. foundationen ligger som ett lager över huden och faller av om man petar på den.
Så jag började andvända fingrarna. Och ja... Foundationen blev liksom ett med huden (hur man nu förklarar det?) men däremot fick jag liksom ingen täckning. Huden syntes igenom.
Då provade jag Macs 188 (som ser ut ungefär som 130, fast har längre och "flimsigare", "fluffigare" hår) Då blev resultatet randigt och ojämt.
Men sen... Seeen hittade jag 130 borsten och den är perfekt.
Håren är tätt packade och precis lagom "hårda" (?) för att liksom trycka in foundationen i huden, men ändå lämna täckning.
Jag Älllllskar^^
(jag vet att mac är dyrt, och jag är fattig, men jag har världens dåligaste hy och iprincip det enda jag sparar ihop mina pengar till är just mac borstar, hudvård, foundations och concealers).
Hudvård
Garnier pure active pimple reducing toner
Min hud har blivit avsevärt bättre på senaste tiden. Och jag antar att det beror på pengarna jag lägger på hudvård :P
(Nu är inte detta världens dyraste grej, men ändå :P)
Jag blir förvirrad... Jag provade MASSOR med "drugstore" (billiga, lätta att få tag på?...typ-ish) Produkter när jag var yngre. Ingenting funkade, jag fick en sample-grejj från mario badescu och älskade det (kommer inte ihåg vad det var... nån wash antagligen) så sen dess har jag bara andvänt mario badescu XD
-Det var liksom det ända (förutom den där tuben från apoteket jag visade i något annat favorit-inlägg) som funkade iaf ganska, hyfsat bra.
Och sen.. i slutet på oktober/början av november tog min toner från mario badescu slut, och jag hade inte råd att köpa en ny, så jag plockade upp den här från garnier lite random på ICA och sen dess har min hud gradvis verkat blivit... bättre.
Jag kan inte säkert säga att det beror på tonern och inte nån annan produkt jag andväner eller bara att min hud har tagit en paus från att irritera mig för tillfället... -Men jag tror det.
Såå *Yeey* för Garnier^^
Mat
Det är inte direkt mat-mat, men det är en favorit och det är näring :P
Min lilla hemmagjorda hälsokur =) Den är en riktig uppigande smoothie och den borde vara bra för immunförsvaret också, men jag sitter ju här med förkylning nu, så jag vet inte :P
Blåbär
youghrt
spirulina
acai
cayennepeppar
vitlökspulver
gurkmeja
äppelcidervinäger
lönnsirap
Och så brukar jag ha i kanel och aloevera juice också, men det är inte med just den gången, på just den bilden:P
Det verkar nog äkligt XD men jag har bara i ett krm av kryddorna och typ ett halvt krm av vitlöken. Och så länge man inte har i för mycket av vitlökspulvret så känner man knappt smaken av allt galet. Bara blåbär och youghurt :P
Jag kan förklara anledningar till varför jag har just dom kryddorna i ett annat inlägg om ni vill, men jag orkar inte ta det här :P
Det är iaf en liten hälso-bomb^^
Dryck
Julmust! =) Utan större anledning än att coop har 3st 1,5liters för 20kr :P
Musik
These guys... I've never heard of them before, dom har gjort en cover på Eminem, Bruno Mars och Royce.. (is that his name?) -s låt "lighters".
Jag har gått igenom pop, screamo, hårdrock, metal, punk, techno och hardstyle perioder. Men någon jag alltid har lyssnat på är Eminem. Och jag måste faktiskt erkänna.. Att den här covern är bättre än orginalet.
Texten är magisk, förtrollande, hoppfull och underbar. Den har spelats sönder i min ipod sen jag hittade den.
Bara lyssna och ta in texten ;)
<3
Btw kanske jag ska nämna vilka det är XD ;
Ahmir Ft. D-Pryde, JReyez, Chilla Jones
tydligen :P
Idunno XD
Random
HAAAALSDUUUUK!!!
(ursäkta hur jag ser ut, som sagt så är jag sjuk :P)
Fick den varma mysiga saken jag har runt halsen av mamma, och jag har praktiskt taget inte tagit av mig den sen jag fick den :P
Den är varm, gosig, stor och har en militär-grön nyans som jag älskar^^
So that's that ;P
Puss<3
Hår
Revlon professional nutri color creme
"färgbomber"
En hårinpackning och färg i ett, kan det bli bättre? :P
Hade maria nilas förut, och älskade även den, men revlons är bättre! Starkare färg och intensare (is that a word?) resultat! Amaziiiiiiiiing:P
Färgen är lite som en toning, direkt efter man andvänt den ändras hårfärgen dramatiskt, men sedan tvättas den ur lite i taget för varje gång man tvättar håret.
Jag har den i "500 purple red" och när jag andvänder den går mitt hår från kopparbrunt till Brun-rött.
Man kan andvända "färgbomberna" för att hålla den färgen man redan har vid liv eller för att göra sin färg rödare eller blondare..osv.. Men det är inte till för att lägga som en färg. Man ska alltså inte andvända dom till att gå från blond till rödhårig tex.
Det finns många olika färger, och det finns att köpa på eleven.se, andra sidor på nätet (jag orkar inte kolla, -google finns :P) Och genom mig^^
Smink
Inte direkt smink.. men en sminkborste =)
(sry att den är smutsig, jag har nyss andvänt den :P)
Mac 130.
Applicerar foundation beautifully!
Jag andvände en vanlig foundationborste förut, men jag tycker det är som att måla färg på en tapet. -Man drar liksom penseln uppochner ett par gånger, sen har man ett lager färg över ett lager tapet och när färgen torkar ramlar den av och tapeten är förstörd.
(min pappa är målare 0.o).
-Alltså.. foundationen ligger som ett lager över huden och faller av om man petar på den.
Så jag började andvända fingrarna. Och ja... Foundationen blev liksom ett med huden (hur man nu förklarar det?) men däremot fick jag liksom ingen täckning. Huden syntes igenom.
Då provade jag Macs 188 (som ser ut ungefär som 130, fast har längre och "flimsigare", "fluffigare" hår) Då blev resultatet randigt och ojämt.
Men sen... Seeen hittade jag 130 borsten och den är perfekt.
Håren är tätt packade och precis lagom "hårda" (?) för att liksom trycka in foundationen i huden, men ändå lämna täckning.
Jag Älllllskar^^
(jag vet att mac är dyrt, och jag är fattig, men jag har världens dåligaste hy och iprincip det enda jag sparar ihop mina pengar till är just mac borstar, hudvård, foundations och concealers).
Hudvård
Garnier pure active pimple reducing toner
Min hud har blivit avsevärt bättre på senaste tiden. Och jag antar att det beror på pengarna jag lägger på hudvård :P
(Nu är inte detta världens dyraste grej, men ändå :P)
Jag blir förvirrad... Jag provade MASSOR med "drugstore" (billiga, lätta att få tag på?...typ-ish) Produkter när jag var yngre. Ingenting funkade, jag fick en sample-grejj från mario badescu och älskade det (kommer inte ihåg vad det var... nån wash antagligen) så sen dess har jag bara andvänt mario badescu XD
-Det var liksom det ända (förutom den där tuben från apoteket jag visade i något annat favorit-inlägg) som funkade iaf ganska, hyfsat bra.
Och sen.. i slutet på oktober/början av november tog min toner från mario badescu slut, och jag hade inte råd att köpa en ny, så jag plockade upp den här från garnier lite random på ICA och sen dess har min hud gradvis verkat blivit... bättre.
Jag kan inte säkert säga att det beror på tonern och inte nån annan produkt jag andväner eller bara att min hud har tagit en paus från att irritera mig för tillfället... -Men jag tror det.
Såå *Yeey* för Garnier^^
Mat
Det är inte direkt mat-mat, men det är en favorit och det är näring :P
Min lilla hemmagjorda hälsokur =) Den är en riktig uppigande smoothie och den borde vara bra för immunförsvaret också, men jag sitter ju här med förkylning nu, så jag vet inte :P
Blåbär
youghrt
spirulina
acai
cayennepeppar
vitlökspulver
gurkmeja
äppelcidervinäger
lönnsirap
Och så brukar jag ha i kanel och aloevera juice också, men det är inte med just den gången, på just den bilden:P
Det verkar nog äkligt XD men jag har bara i ett krm av kryddorna och typ ett halvt krm av vitlöken. Och så länge man inte har i för mycket av vitlökspulvret så känner man knappt smaken av allt galet. Bara blåbär och youghurt :P
Jag kan förklara anledningar till varför jag har just dom kryddorna i ett annat inlägg om ni vill, men jag orkar inte ta det här :P
Det är iaf en liten hälso-bomb^^
Dryck
Julmust! =) Utan större anledning än att coop har 3st 1,5liters för 20kr :P
Musik
These guys... I've never heard of them before, dom har gjort en cover på Eminem, Bruno Mars och Royce.. (is that his name?) -s låt "lighters".
Jag har gått igenom pop, screamo, hårdrock, metal, punk, techno och hardstyle perioder. Men någon jag alltid har lyssnat på är Eminem. Och jag måste faktiskt erkänna.. Att den här covern är bättre än orginalet.
Texten är magisk, förtrollande, hoppfull och underbar. Den har spelats sönder i min ipod sen jag hittade den.
Bara lyssna och ta in texten ;)
<3
Btw kanske jag ska nämna vilka det är XD ;
Ahmir Ft. D-Pryde, JReyez, Chilla Jones
tydligen :P
Idunno XD
Random
HAAAALSDUUUUK!!!
(ursäkta hur jag ser ut, som sagt så är jag sjuk :P)
Fick den varma mysiga saken jag har runt halsen av mamma, och jag har praktiskt taget inte tagit av mig den sen jag fick den :P
Den är varm, gosig, stor och har en militär-grön nyans som jag älskar^^
So that's that ;P
Puss<3
